Sista helgen i maj

Var solig och hur varm som helst. Det hade börjat grönska och vi hade gjort klart rivning, reparation och isolering på alla sidor av huset utom framsidan. Mamma och pappa bor 17 mil härifrån, men hade åkt ner över helgen för att hälsa på och hjälpa oss med målning, bygg och mat.


Pappis visar hur målning skall gå till. Han är verkligen grym på att måla, det säger bara svosch, så är han klar! Han och jag stod för panelmålning och K kämpade på med våra profilerade locklister i värmen.

Lilla mamma, som helt ärligt skulle kunna driva en restaurang, stod för markservice och flyttade ut köket för att vara med utomhus. Här står hon och förbereder middagen, en delikat rätt med fyllda, gratinerade zucchinis.

Panelen börjar spikas upp. Nu kan man börja föreställa sig hur det kommer att se ut... vårt faluröda hus med vita knutar :)

Efter den underbara maten gick vi ut och satte oss. Tassen ville också vara med. Han älskar mina föräldrar och han är så bortskämd av mamma och pappa (inte för att jag ska säga något *hihi*) De brukar ge honom alltifrån oxfilé till entrcóte när de sköter honom... lilla bebisen.

*Hjärtat mitt* Lite senare tog han fram gitarren och vi hade allsång i den ljumma försommarkvällen.

Baksidan av huset

Vi fortsatte på samma sätt som tidigare plocka ner plattorna samt tilläggsisolera med asfaboard.
K upptäckte att träet även på den här sidan var skadat under fönstren. Detta fixade han genom att såga bort allt murket trä och fälla in nytt och fräscht innan asfaboarden sattes på plats.

Jag stod för att transportera undan all bråte och varje kväll städa tomten och tömma den på byggmateriel. Vi ville att det, trots all renovering, skulle vara så fint som möjligt på gården.


Titta! Huset har en gång i tiden varit ljusgult med locklistpanel.

Plantera syrenhäck

På vår tomt finns det som ett glapp i vegetationen i det nordöstra hörnet. Vi ville gärna att det skulle bli lite mer ombonat och eventuellt minska lite på insynen från alla flanörer som älskar att vandra runt åkrarna där vi bor. Älsklingen var lite inne på en häck som man kan formklippa (mest för att få använda ytterligare en cool maskin antar jag), men eftersom vår trädgård är typiskt gammelsvensk och vild, ville jag hellre ha syren. Det är något speciellt med syren, det är liksom sommar på riktigt. Som i Astrid Lindgrens, Alla vi barn i Bullerbyn, svensk 40-talssommar med saft och kakor i en blommande syrenberså... Ahh, jag är väl något av en romantiker ibland, men jag hoppas iallafall att våra små plantor som jag köpte på Coop kan växa upp och hjälpa oss nå den somriga idyllen.

Trädgårdsmästaren in action.

Vattnar de nyplanterade buskarna enligt konstens alla regler.

Man kan skymta de 10 plantorna, som förhoppningsvis skall växa sig stora och starka och ge oss en lummig häck (eller lummiga enstaka buskar om de, buskarna alltså, inte vill bli till en häck). Man får inte ha så stora krav eller för höga förhoppningar när man inte har det här med växter och grönt i blodet *hihi*

Från vägen upp mot huset. När planteringen var färdig sa K att det skulle bli så mysigt sen i sommar, när vi har en hög syrenhäck med blommor. Jag var tvungen att förklara för honom att de inte växer så fort, men att vi förhoppningsvis om några ÅR kommer att ha det. Verkligheten kan vara hård ibland *skratt*