Åkgräsklippare- älsklingens nya leksak

Min fästman är tack och lov inte en sån kille som alltid ska ha den senaste versionen av alla tekniska prylar som finns på marknaden. Vi har ju först nyligen blivit med platt-tv till exempel. En åk-gräsklippare har han dock vurmat för ända sedan vi köpte Bygdegården, men jag har varit som en enda stor och tung bromsklump som stretat emot för brinnande livet. Vi har ju nämligen en helt fungerande vanlig gräsklippare som gör det den ska, bara man kan undvara de fyra timmar som det tar att klippa vår tomt.

K satte dock ner foten igår och menar på att vi arbetar alldeles för mycket för att ha tid att klippa gräset flera gånger i veckan, som många andra gör. Vi har snittat på var 14:e-21:a dag för gräsklippningen och det är inte tillräckligt!

Vi lyfte nyss av den från släpvagnen och jag hör redan hur han är ute och klipper för fullt, säkerligen med ett stort leende på läpparna! Brorsan, nu kan du komma hit och öva på golfputt när du vill, gräsmattan kommer att vara perfekt! ;)

Trädgårdspyssel

Vi har haft en rätt så stor kulle vid syrenbuskarna som varit full av sten och ogräs som jag till slut blev less på. Jag hämtade spade och skottkärra och började gräva! Här på bilden ser man hur jag lagt upp stenar som jag grävt upp runt blommorna som jag grävde ner förra året. Det är en salig blandning av rosor, vallmo... och där tog mina växtkunskaper slut, lite annat är där också :)

Jag la alla småstenar som jag grävde upp runt buskarna. Den ena är en syren, men den andra vet jag inte vad den heter, fin är den och blommar vackert iallafall.

Jag fick en massa växter av M & P som var ner på besök och dessa grävde jag ner under syrenbuskarna tillsammans med blommor som blir jättehöga och gula på sensommaren.

Detta är en bild av trädgårdslandet, som tidigare bara var vildvuxet gräs. Tre pallkragar har flyttat in och all jord som jag grävde upp från kullen med alla stenar, skottkärrade jag hit och fyllde upp dem. Riktigt karlgöra om du frågar mig, men efter några liter svett och med kraftigt ömmande kropp var jag färdig med bedriften *stolt*

Här har jag även börjat märka upp för de kommande grusgångarna. Jag provade även att gräva, men vid det här laget var jag för slut i kroppen för att kunna fortsätta. Jag håller tummarna för att pappa kommer ner på besök snart, han kanske kan hjälpa mig med det.

Pallkragarna som skall fyllas av sallad, persilja, potatis och kanske lite blommor... vi får se vad som händer. Nu bor det bara maskar där tillsvidare och dom är jag inte rädd för!

Vy över trädgårdslandet och det rensade jordgubbsplantorna (trots spindlar) Jag kör tjocka handskar och en brutal och snabb rensning utan att försöka titta. Visst, det följer med en och annan jordgubbsdel, men det är smällar man får ta när man lever med en fobi- jag är nöjd att det är gjort iallafall *skratt*