Björkallé...

eller en halv iallafall, står längs hela tomten på södersidan mot vår åker. Det är så mysigt att köra upp på gården och de ger oss skydd både från vind och insyn.

Gröna fingrar efterlyses...

Både jag och K tyckte det var otroligt skönt att huset hade en uppvuxen trädgård med växthus, röda- och svarta vinbär, krusbär, hallon, smultron och

jordgubbar. Vi som brukar kämpa med att hålla våra garderobsblommor vid liv (och suckulenter, ska inte de vara lätta att ta hand om?) hade aldrig klarat av att själva anlägga en så vacker och livsduglig trädgård som nu kom med huset *tjohoo* Det känns bara så rätt och så mysigt att kunna strosa runt och njuta av det vackra som frodas utan vår inblandning. Trädgårdsälskare kommer säkert att få ångest över vår lite vilda trädgård, men vi älskar den av hela våra hjärtan!

Den lilla ladugården

Jag har aldrig varit någon hästtjej, men jag har alltid tyckt att en ladugård, det ska man ha om man bor på landet! Min romantiska bo-på-landet-lycka blev total när vårt drömhus hade en lagom stor och alldeles perfekt liten ladugård. K däremot har haft häst tidigare och såg genast potentialen att någon gång i framtiden få ha en nordsvensk i stallet. Den diskussionen är än idag ej över *skratt*

Kärlek vid första ögonkastet

Här har vi alltså drömhuset. Den här bilden tog vi under första riktiga visningen. Innan dess hade vi varit ut flera gånger och tittat på egen hand, då huset stod tomt sedan ett par månader tillbaka.
Vi hade redan fallit för "Bygdegården" som vi börjat kalla den för, och jag tror rent utav att även om det så varit ett ruckel invändigt hade vi ändå köpt det... det var bara så VI!

Huset är byggt 1940 och är 1,5 plan med källare. Totalt tror jag det ligger på runt 200 kvadratmeter. Utsidan är av eternit, som ser ovanligt fin ut på den här bilden. Annat är det i lite fuktigare väder, då den blir brun och äcklig. En rejäl och obehagligt vass järntrapp välkomnar de med stålrumpa att slå sig ner på morgonkvisten med en kopp kaffe. Fönstren är en härlig mix av några nyare vita och desto fler äldre bruna som matchar de rejäla dörrarna från 70-talet. Största delen av husets renovering gjordes på 70-talet, så ni kan ju ana det vackra som döljer sig inomhus.

Here we go!

Oj, märker på en gång att jag inte är så haj på det här, men det kommer förhoppningsvis med tiden. Hoppas iallfall det, för i det här förhållandet är det nämligen jag som är dataexperten och jag är verkligen inget att hänga upp i julgranen *skratt*

I och med att vi nu bott i huset i ganska precis ett år så har jag tänkt att börja med att berätta och lägga in bilder från 2008 och arbeta mig framåt till var vi står idag.