Gymmet del 3- we´re getting there

Innertaket av trä på plats. Älskar att den gamla stocken syns i nock.

Allt är spacklat och slipat, redo för att målas.

K har byggt en låda med infällda spottar som ska lysa ner på speglarna som vi ska sätta upp.

Aye aye skipper!

Min nya lugg som jag impulsklippte efter jobbet när jag startade min en-veckas-semester i fredags *tjoho* Här ska det slöas o det grövsta! Fast det håller nog bara en dag eller två, sen blir jag nog uttråkad och vill hitta på nåt... har en massa lister som skall målas, och väggar och en trapp som behöver slipas, och en gård som behöver stor-skottas och... ja, jag hittar nog nåt att pyssla med :)

Liten ego-tripp här med två bilder på mig själv, hehe. Är dock lite stolt. Den här klänningen köpte jag på Beyond Retro i Stockholm för ett år sedan och jag har inte använt den mer än två gånger på grund av att den hade en hög krage á la småflicka som jag inte var bekväm med. När vi i lördags skulle gå ut o fira att K äntligen blivit stor (alltså fyllt 30) så ville jag så gärna ha den, så jag tog helt sonika saxen och klippte bort den fula kragen och skapade en v-ringning som jag klädde med kantband *tadaaa*
Det bästa av allt, jag mätte inte alls, satt med klänningen i knäet i gästrummet och höftade sådär som mammor brukar göra med matlagning, och det blev perfekt :D Jag hade också mina nya ankarörhängen. Jag är som ni kanske vet väldigt förtjust i 50-talet, rockabilly och pinup och gillar att min stil flörtar lite med Sabina Kelley som i mina ögon är fantastiskt vacker. Jag håller på att försöka övertala K om att få inreda torpet som vi planerar att bygga i 50-talsstil, men han är inte riktigt där ännu... får väl lägga in en högre växel och fladdra lite med ögonfransarna *skratt*
Nu ska jag klä på mig och gå ut och skotta lite snö, jag och tassen vaknade klockan sju av att hela huset skakade, det var snön på taket som åkte ner med buller och brak. Solen skiner, det droppar från taket och jag är ett år äldre, vilken bra dag, kram!

Mims flyttar hemifrån

Min storasyster heter Camilla, hon fyller snart 41 år och har alldeles nyss flyttat hemifrån för första gången. Det har ingenting med Bygdegården att göra, men jag tycker det är en big deal, både för henne men även för mina föräldrar och därför vill jag dela med mig av den.

Camilla eller mimmi/mims som vi också kallar henne, föddes med navelsträngen runt halsen. Detta leddet till att hon fick syrebrist i hjärnan, och hon föddes som förståndshandikappad. När hon var runt två år gammal fick hon dessutom en hjärnblödning, vilket ledde till att det lilla tal hon sakta lärt sig försvann. Hon blev även halvsidesförlamad, något som idag märks av på så sätt att hon inte använder den ena armen lika mycket och att hon släpar lite mer med ena foten. Annars är det inte något man ser.

Mimmi kan som sagt inte prata, men hon har har några ord/uttryck som vi som känner henne förstår. Hon behöver hjälp med det mesta och mamma har därför alltid varit hemma och tagit hand om Camilla under alla dessa år. Mims har gått i särskola och sedan arbetat på dagcenter. Idag är hon på ett lite mindre dagcenter, där hon trivs jättebra!

Camilla gillar rutiner, ordning och reda. "Var sak på sin plats" är nog hennes ledord i livet *skratt* Men hon är alltid mer mån om se till alla andra och inte lika brydd om sig själv. Hon är praktiskt taget alltid glad, gillar att titta på Pippi Långstrump och lägga pussel. Hon är en hejare på pussel och lägger dem allt som oftast med motivet upp och ner, något som förbryllat mig i alla år. Lego är hon också bra på. Hon bygger torn, höga torn. Oftast är hon alldeles röd och varm av ansträngning när hon försöker lägga de sista bitarna allra högst upp- och så rasar allt... och hon börjar om från början, fylld av tålamod *imponerande*


Jag o syrran spexar framför kameran. Camilla fick för 15 år(?) sedan en mjukiskatt som hon blev så oerhört förtjust i. Hon gick runt och bar på den från det att hon vaknade till det att hon skulle lägga sig på kvällen. Hon pussade på denna katt, alla skulle pussa på den! Mamma som är klok som en bok förstod att den katten skulle bli utnött och sprang därför och köpte en till likadan som hon i 15 år haft gömd i kökssoffan. Nu när Mimmi skulle flytta, fick hon den nya katten (på bilden till höger) och hon blev så glad, det var så kul att se :) Och alla skulle pussa på den nu med, så den nosen kommer nog också att bli utnött *ler*

Mamma och pappa packar upp hennes saker och gör det fint i hennes nya rum på 31 kvadrat. Hon har ett litet kök, men det finns ett gemensamt kök och allrum för alla boende, där de äter alla måltider och umgås. Boendet har flera rum/lägenheter för yngre vuxna med förståndshandikapp och har personal dygnet runt.

Mamma tar fram foton på vår brors döttrar (som Mimmi avgudar) De ska stå i bokhyllan så hon kan peka på dem och säga "heeeej" precis som hon alltid gör. Bilderna brukar vara fulla av fingertryck *skratt*

Det skall bli jättekul att få åka upp och hälsa på henne nu när hon kommit i ordning och jag hoppas att mamma och pappa kan ta med henne ner till Bygdegården snart igen. Jag önskar henne lycka till i detta nya skede i hennes liv. Camilla är unik och speciell och jag älskar henne av hela mitt hjärta!!!