Sista helgen i maj

Var solig och hur varm som helst. Det hade börjat grönska och vi hade gjort klart rivning, reparation och isolering på alla sidor av huset utom framsidan. Mamma och pappa bor 17 mil härifrån, men hade åkt ner över helgen för att hälsa på och hjälpa oss med målning, bygg och mat.


Pappis visar hur målning skall gå till. Han är verkligen grym på att måla, det säger bara svosch, så är han klar! Han och jag stod för panelmålning och K kämpade på med våra profilerade locklister i värmen.

Lilla mamma, som helt ärligt skulle kunna driva en restaurang, stod för markservice och flyttade ut köket för att vara med utomhus. Här står hon och förbereder middagen, en delikat rätt med fyllda, gratinerade zucchinis.

Panelen börjar spikas upp. Nu kan man börja föreställa sig hur det kommer att se ut... vårt faluröda hus med vita knutar :)

Efter den underbara maten gick vi ut och satte oss. Tassen ville också vara med. Han älskar mina föräldrar och han är så bortskämd av mamma och pappa (inte för att jag ska säga något *hihi*) De brukar ge honom alltifrån oxfilé till entrcóte när de sköter honom... lilla bebisen.

*Hjärtat mitt* Lite senare tog han fram gitarren och vi hade allsång i den ljumma försommarkvällen.

Baksidan av huset

Vi fortsatte på samma sätt som tidigare plocka ner plattorna samt tilläggsisolera med asfaboard.
K upptäckte att träet även på den här sidan var skadat under fönstren. Detta fixade han genom att såga bort allt murket trä och fälla in nytt och fräscht innan asfaboarden sattes på plats.

Jag stod för att transportera undan all bråte och varje kväll städa tomten och tömma den på byggmateriel. Vi ville att det, trots all renovering, skulle vara så fint som möjligt på gården.


Titta! Huset har en gång i tiden varit ljusgult med locklistpanel.

Plantera syrenhäck

På vår tomt finns det som ett glapp i vegetationen i det nordöstra hörnet. Vi ville gärna att det skulle bli lite mer ombonat och eventuellt minska lite på insynen från alla flanörer som älskar att vandra runt åkrarna där vi bor. Älsklingen var lite inne på en häck som man kan formklippa (mest för att få använda ytterligare en cool maskin antar jag), men eftersom vår trädgård är typiskt gammelsvensk och vild, ville jag hellre ha syren. Det är något speciellt med syren, det är liksom sommar på riktigt. Som i Astrid Lindgrens, Alla vi barn i Bullerbyn, svensk 40-talssommar med saft och kakor i en blommande syrenberså... Ahh, jag är väl något av en romantiker ibland, men jag hoppas iallafall att våra små plantor som jag köpte på Coop kan växa upp och hjälpa oss nå den somriga idyllen.

Trädgårdsmästaren in action.

Vattnar de nyplanterade buskarna enligt konstens alla regler.

Man kan skymta de 10 plantorna, som förhoppningsvis skall växa sig stora och starka och ge oss en lummig häck (eller lummiga enstaka buskar om de, buskarna alltså, inte vill bli till en häck). Man får inte ha så stora krav eller för höga förhoppningar när man inte har det här med växter och grönt i blodet *hihi*

Från vägen upp mot huset. När planteringen var färdig sa K att det skulle bli så mysigt sen i sommar, när vi har en hög syrenhäck med blommor. Jag var tvungen att förklara för honom att de inte växer så fort, men att vi förhoppningsvis om några ÅR kommer att ha det. Verkligheten kan vara hård ibland *skratt*

Tilläggsisolering södra sidan

När det kom till tilläggsisoleringen fick jag också ta fram en hammare och hjälpa till. Vi var ute på kvällarna efter jobbet och åkte upp och ner i liften för att mäta, såga till och spika upp asfaboarden på hela södersidan.

K spikar på. Jag måste säga att det här momentet tyckte jag var riktigt trivsamt. man såg snabbt resultat, plattorna var lätta att jobba med och det var jättelätt att spika fast dem. Sen blev det så gosigt varmt vid husväggen när solen låg på.

All asfaboard på plats. k har börja sätta upp regelverket för panelen och jag försöker slita lös de gamla fönsterblecken.

Jag och Rasmus-tassen tar en paus i byggeriet.

Bye bye fula eternit... hello fula det som är under *skratt*

I början av maj började vi med nedmonteringen av eternitplattorna. Nu vet jag att det säkert är några som kommer att tänka; "men det får man ju inte göra själv, det är ju farligt" Och ja, eternitfibrer är inte ett ämne som man kanske vill umgås med dagligdags, det är ju trots allt cancerogent. Men samtidigt har jag svårt att förstå hysterikor som haussar upp allt. Det handlar om sunt förnuft och om att följa de regler som finns gällande eternit. Vi pratade med kommunen för att se vad som gällde för oss som privatpersoner, vi pratade med fackfolk och läste lagtexter och sen började vi försiktigt att plocka ner platta för platta. (till skillnad från exempelvis några som har ett hus en bit bort som tog släggor och slog sönder allt och sen skottade upp det på ett flak och körde bort det) K skötte detta arbete medan jag var hantlangare och började målningen av all panel som levererats två veckor tidigare.


Här har K börjat på södra sidan av huset. Jag vet inte vad jag egentligen hade förväntat mig att hitta under eternitplattorna, men jag var inte inställd på att huset skulle förvandlas till ett gulbrunt hus med svarta lappar *skratt* Hur som helst tyckte vi ändå att det var en klar förbättring, trots att det gula också var jättefult. Jag fick som uppgift att klippa ner de stora taggiga rosbuskarna som växte runt uteplatsen. Det tog inte särkilt lång tid, men min spindelfobi gjorde det hela till en stor pärs. Två timmar senare och med ett betydligt högre blodtryck var jag ändå klar och K kunde komma åt väggen lite lättare.


Hela sidan eternitfri och rosorna väck!


När vi tagit bort plattorna på ytterhallen såg vi att träet var i riktigt dåligt skick under fönstret, samt att ytterhallen inte var isolerad. Det hade ju dragit kallt därifrån i vintras, men vi trodde inte att det var så dåligt ställt... En sak till på "att göra-listan".

Bygdegården från ovan

Sista veckan i april ordnade min underbare svärfar så att vi fick ta hem en jättebamsestor sky-lift för att underlätta jobbet med utsidan av huset. K som har förarbevis på monstret till lift var inte sen att bjuda upp mig på en provtur för att få se gården uppifrån.

Ladugården inspekteras. Taket fint, en liten sättning i mitten, men det skall gå att ordna :)

Trädgårdslandet. Har planer och drömmar för hur man skulle kunna göra, men det kommer sen, efter huset. Särskilt med tanke på våra o-gröna fingrar *skratt*

Min älskling och jag på maxhöjd

För att sammanfatta vintern 08/09

Vi fick veta att vårt hus ligger i ett sk. kallhål. Denna syn var mer en regel än ett undantag på morgnarna när man skulle till jobbet. Tack och lov hade vi det varmt och mysigt inomhus och kylan gav oss en god anledning att varje kväll tända en mysig brasa och en massa ljus.


På väg till bussen... Att plumsa i snö på en oplogad väg med snö upp till knäna är inte direkt en drömstart på morgonen *ler* Jag njuter verkligen av att ha min egen lilla bil nu (som dock inte är en liten bil, men iallafall mindre än en kombi).

I vintras upptäckte vi även att vår tomt och uppfart är riktigt, riktigt stor. Och tack vare att vi har åkrar runtomkring så driver snön riktigt bra, vilket innebär att man när man kom hem från jobbet, inte ens fick in bilen på gården utan fick parkera den på den kommunalt plogade vägen, plumsa fram till lagårn och ta fram spadarna och börja gräva. Som mest tror jag vi hade fått runt 40 cm snö och att skotta uppfarten tog alltid drygt 3 timmar. En och en halv om vi båda hjälptes åt. Vi fick en snöskovel av K´s mormor och det hjälpte att spara ryggarna litegrann. Vi kastade avundsjuka blickar upp mot granngården där de susade fram med en snöslunga, och på ett ögonblick hade de plogat hela deras gård. Vi hade nu kommit halvvägs på uppfarten längs allén...
Men vi räknade skottningen som träning och ett ganska mysigt sätt att umgås. Det blev en och annan snöboll och massor av skratt när vi tillsammans kämpade mot vädrets vackra makter. Jag har länge längtat efter massor av snö efter att ha bott i stan där allt smälter och blir brunt och fult. Nu fick jag äntligen min riktiga norrländska vinter, så jag klagade inte, inte K heller, vi bara njöt av livet på landet...