Måla, måla, måla...

När panelen började sättas upp var mitt jobb som sagt målningen i första hand. Jag har ju spikat, mätt, assisterat och gått lite som "lärling", men kan ju definitivt inte bygga självständigt. Jag tycker inte om när jag inte kan dra mitt strå till stacken och då K dessutom hatar att måla, blev det liksom en naturlig grej att jag fick chefa över färghinkarna. Sen vill jag verkligen säga att köra sky-lift, det är ganska kul! På baksidan av huset använde jag traditionell målarställning och det är ju lite bökigare, även om också det fungerade bra. Upptäckte att man kunde ligga och sola lite i smyg på översta hyllplanet *hihi*

Här målas vindskivorna efter en rejäl omgång med skrapan. Älsklingen fick faktiskt hjälpa till lite här, men vi tyckte det var rätt så kul i och med att vi fick använda en ny färg för en gångs skull. Vi hade ju själva bestämt att vi skulle ha ett falurött hus med vita knutar, men man blir allt lite less när man målat rött, rött, rött. Överallt och i flera varv på ruggat trä där man måste gnugga in färgen med våld. Vitt kändes så lätt och fräscht och lätt!

Norra sidan av huset tar form. Det här med att lämna biten under fönstren ogjort har jag ifrågasatt vid ett par tillfällen, men det är tydligen byggpraxis eller nåt sånt. Man GÖR så! Dessutom skall vi sätta in nya fönster och då var det tydligen också bra att lämna det ogjort, så det går under snyggt-nej, praktiskt-ja.

Baksidan. Här ser man att jag inte hunnit med andra varvet mellan fönstren. Det lyser av en annan nyans där. Byggställningen skymtar längst bort. Här kan man också se våra underbara vallmoblommor som växer runt uteplatsen som en liten låg berså tillsammans med lupiner och rosor.